Underdriver du din kompetens?
I morse genomförde jag ännu ett uppdrag med individuell handledning av en företagare. Det råkade vara en kvinna denna gång.
Vi kom in på hur man presenterar sig snabbt och genomtänkt, utan att uppfattas som alltför ”kaxig” (vilket många avskyr att både höra eller göra). Och då gäller det en otroligt erfaren och kunnig person med drygt trettio år i sin bransch.
Min erfarenhet efter alla dessa år är att människor tror på det den hör den säga som står framför dem. Därför är det så viktigt att du inte ”underdriver” din presentation! Detta kom vi att prata om eftersom min adept verkligen behövde fila på sin presentation.
Undvik ”små” ord av typen ”sysslar med”, ”lite grann”, ”jag tror…”, ”kanske”, ”rätt bra” etc.
Säg istället ”jag arbetar med”, ”jag har utvecklat”, ”jag har ansvarat för”, ”jag har drivit”, ”jag har tagit fram” etc istället för ”sysslat med”. Vem vill ha en hjärnkirurg som ”sysslar lite grann med hjärnoperationer och tror att hen är rätt bra”?
Det är himla svårt att få människors fulla uppmärksamhet idag. Raka budskap, tack! Och våga säga att du kan det du jobbar med. Den som står framför dig orkar inte sortera fram din expertis ur en massa underdrivna påståenden. Du kan det du kan. Stå på dig.
Följ min säljskola 2016!
Du kan följa min säljskola på tidningen Driva Eget även under 2016!
Varje vecka kommer ett nytt avsnitt med tips, råd och inspiration samt en del fällor att undvika för att få ett så fruktbart säljarbete som möjligt. Hör gärna av dig med frågor.
Välkommen till säljskolan!
Nya böcker luktar gott!
Och så kom då min bok nummer sex ut på marknaden!
Det roligaste är att öppna lådan från förlaget och ta upp första exet – blev det som jag hoppades? Och det blev det, även denna gång.
Hedersamt att bli tillfrågad om man vill skriva en specialbok. Anders Andersson och Mikael Carlson och jag är först ut i serien som ska generera bättre affärer för företag. Det är Liber förlag och tidningen Driva Eget som vill ge något praktiskt tillämpbart till gruppen småföretagare. Gruppen som skapar fyra jobb av fem nya, och som är mästerliga på att hålla många bollar i luften samtidigt, men inte alltid får den uppbackning som de behöver. Nu får de det!
Småföretagare måste leverera 100% varje dag, annars finns de inte kvar. Jag är ibland förvånad över hur slarviga och inkompetenta många är i större organisationer där de inte inser att det är kunden som betalar lönen. Det vet alla småföretagare – vore roligt om även politikerna kände till det.
Här kan du läsa mer och köpa boken!
PS Gilla den gärna och skriv en recension.
Skapar politiker jobb?
Det pågår en valdebatt. Det är märkligt vad man saknar vissa saker som borde vara viktiga.
Bl a saknar jag all debatt om kulturens plats i samhället. Då menar jag inte s k finkultur som alla verkar skygga inför.
Nej, jag menar den kreativa, inspirerande, modiga, icke begränsande tankefrihet och experimentlusta som driver många människors värv utan att de begär betalt för det eller ens tror att de ska kunna leva på det.
Vad många politiker verkar blinda inför är att det är dessa kreativa människor som skapar förutsättningar för utveckling och tillväxt, människor som vågar och människor som satsar sig själva till 100 %. Utan dessa hade vi väl fortfarande kört med häst och vagn (inget om on varken hästar eller vagnar dock).
Kultur kan alltså innebära ett sätt att leva och verka – dvs en slags jordmån som gynnar vissa omständigheter. Sverige är ett litet land i en stor och “hungrig” värld. Jag önskar verkligen att vi skapar en kultur som gynnar oss som vill fortsätta att utvecklas i en konkurrensutsatt värld. Vi behöver kreativa lösningar och ett öppet sinne, inte partipolitiskt käbbel eller kohandel för sakens egen skull. Det skapar ingen bra kultur eller jordmån för ett tryggt samhälle.
Jag anser inte att politiker kan skapa ett enda jobb. Det vi kan och måste begära är dock att de skapar förutsättningar för alla som är modiga nog att starta företag och satsar allt för att lyckas. De behöver rätt jordmån. Ge dom det.
Säljaren – en hotad art?
Läs gärna följande utredning om framtida yrkens överlevnadsmöjligheter!
I dag hävdas att ett av de yrken som är i farozonen i framtiden är säljarens (eller försäljaren som de kallar det). Detta motsägs av ALL min gedigna kunskap sedan 34 år! Varje dag bevisas att allt fler behöver säljkunskap och söker med ljus och lykta efter skickliga personer som företräder företaget alt att alla internt ska kunna medverka i säljprocessen.
Igår däremot läste vi i tidningen att det tvärt om kommer att behövas alltfler människor som kan agera säljande och ge service eftersom kunderna blir allt tuffare och mer otåliga. Alltså ännu större krav på ett säljande agerande för företag som vill bli framgångsrika, inte ett automatiserat möte med kunden. Många har redan tröttnat på digitaliserade val utan chans att ställa en individuell fråga.
Så vilken utredning är “sann”?
I den första utredningen står det vidare att “Yrken som kräver fingerfärdighet, originalitet, konstnärlighet, social förmåga, förhandling, förmåga att övertala och omtanke om andra människor har lägst sannolikhet att ersättas.” Vad är det annat än bilden av den moderne säljaren eller småföretagaren!?
Intressant att säljande småföretagare ska ersättas av robotar, undrar hur de ska programmeras och av vem?
Har man gått vilse i pannkakan vad gäller kunskap om människors behov av att i vissa lägen interagera med en människa av kött och blod? I mördande konkurrens behövs det mer än någonsin skickliga säljare och servicegivare. Det är yrken i tillväxt enligt min mening! Kan jag möjligen få luta mig mot idag 34 års erfarenhet i säljandets fokus och efter fem bästsäljande böcker om säljandet? Eller behöver vi en utredning till – kanske från Handelshögskolan i Stockholm där man inte ens forskar om säljandets utveckling vad jag vet?
Omodernt att svara på mail?
Har folk slutat att svara på ett vänligt mail från en (ibland okänd) person som vill ställa en fråga, ge beröm eller återkoppling? Ibland undrar jag vad som håller på att hända med oss informationsbedövade.
Att inte svara på hatmail eller förolämpningar ska man givetvis kunna välja bort. Men att som representant för ett ämbete eller som innehavare av en viktig funktion i ett företag helt enkelt skita i att svara – det kan faktiskt inte försvaras. Om man nu har så otroligt mycket att göra, kanske man kan ta hjälp av någon informations- eller kommunikationskunnig i sin närhet? Och om inte heller denne hinner, så kanske man kan ha ett standardsvar som man sänder iväg “Meddelande mottaget – föranleder ingen ytterligare åtgärd” eller “Tack, men nej tack” eller “Tack för vänlig återkoppling”. Men total tystnad, nej tack.
Vi är rätt många som kanske vill ge ett lönsamt förslag eller värdefull feedback som kund. Och sedan inte ens få ett livstecken tillbaka. Är det ok?
Om du möter någon på gatan som säger “hej”, brukar du väl svara? Så varför inte lägga viss tid på att vårda ditt varumärke som person eller företag och vara artig!
Den som blir bortvald i en inbjudan till kommunikation reagerar med avståndstagande – dessvärre för en lång tid framåt. Och den som inte svarar blir tyvärr klassad som arrogant.
Man behöver inte svara direkt så klart, jag har full förståelse för en full agenda, det har jag med. Men att i alla fall svara någon gång kanske är en bra investering i mänsklig interaktion.
Det här är verkligen ett växande problem för många som försöker göra sitt jobb vilket innebär att de måste kontakta människor som inte svarar på telefon.
Vad blir nästa steg? Att kanske behöva stalka folk när de går från jobbet och sticka en lapp i deras näve…?
Eller är vi på väg tillbaka till vanliga brev…?
Nu kanske du tycker att jag är helt fel ute. Hör gärna av dig i så fall – jag lovar att svara.
Mål – eller riktning?
Jag medverkade i ett nyhetsbrev från Key Coaching, där följande text tål att upprepas:
Är mål motiverande för dig? Och i så fall vilka?
”Allt detta tjat om mål – hur kul är det att uppfylla andras mål som man inte kan påverka?” frågade en person mig en gång. Han jobbade som en bäver i företaget men nådde liksom aldrig ända fram eller fick känna framgångens sötma.
Jag blir matt när jag tänker på alla som serveras mål likt ärtsoppan på torsdag. Hur ska man känna den minsta glädje om man inte fått vara med om att definiera eller besluta om vilket mål som gäller?
Många avskyr konkreta mål eftersom de hela tiden påminns om något som kan gå riktigt galet och bli helt fel. Och vem vill hela tiden bli påmind om något som inte är förankrat i den egna motivationen?
Klart omotiverande tycker jag.
Men, säger du kanske, jobbar man som säljare så får man väl vackert göra det som krävs! Absolut, svarar jag, men du måste i så fall samtidigt kunna påverka resurserna, tiden eller ditt erbjudande till kunden. I annat fall är det som att begära att du ska springa ett maraton på en timme, bara för att det skulle passa arrangörerna bättre och göra sig bra i TV.
Jag jobbar mycket med individuell säljledning. Då måste jag utgå från individen och vad som är möjligt för just denne, just nu.
Att peppa en produktionsinriktad entreprenör att genomföra ett enda (1) säljmöte kanske är ett barriärbrytande mål för just den personen.
Och i ett annat fall gäller det att motivera en säljare att faktiskt ringa 100 samtal varje vecka för att få ihop sin bestämda kvot av kundmöten för att skapa sina säljresultat.
Målen är helt olika, men kan innebära lika mycket blod, svett och tårar för var och en.
Sens moral. Om du är säljledare – se varje säljare för det den är kapabel att prestera just nu, och hjälp personen att inse sin potential och medverka i att sätta målen, ge resurserna och heja på ordentligt (viktigt!).
Om du är din egen – fundera över om det är ett konkret mål du behöver eller snarare en utstakad riktning mot din vision som överlever plötsliga händelser ur verkligheten.
Beroende på dig, din verksamhet, dina medarbetare eller din bransch så kan mål vara en sporre eller ett hinder. Vilket är det för dig?
När du parar ihop mål eller riktning med din inre drivkraft händer det grejer, den saken är säker.
Följ Guy Kawasaki
En av mina favoriter under åren vad gäller marknadskommunikation är Guy Kawasaki. Han startade sin blixtkarriär inom Apple, men jobbar numera som sin egen och i olika projekt som roar honom. Han twittrar, skriver inlägg på Linkedin etc och är överhuvudtaget en av de mest följda i sociala medier. Ca 600.000 när jag såg efter senast…
Jag såg honom första gången på scenen i Chicago på en konferens 1997, och skrev sedan den första artikeln om honom i Sverige. Han är något så ovanligt som en kille som bjuder hänsynslöst på allt han kan!
Jag anser att det är en av de största förtjänsterna man kan ha – att bjussa hej vilt på allt man har i huvudet. Hans idéer och erfarenheter sinar ju inte när han ger iväg dem – de växer ju istället via interaktion med alla hans följare. Du blir inte av med kunskaper, du delar dem och så finner idéerna nya hem i andras huvuden.
Är det inte det som det behövs mer av så vi kan lösa fler problem, innovera mera, få nya visioner?
För vem är din webbsajt gjord?
Jag hade anledning att i tät följd läsa igenom ett stort antal konsultwebbsajter. Det slog mig att alla (ja alla) pratade mest om vad de
a) har för utbildning
b) vill och kan göra själva, alltså sina olika tjänster och vad de kallas
c) hur de gör det
OK – vad är det med det då? Jo, problemet är att de sällan eller aldrig talar om VEM som är tänkbar kund till alla dessa finesser.
Vari består NYTTAN för en ev kund? Och vem ska känna sig inbjuden och sugen på att köpa den där kompetensen?
Bara för att någon är jättebra på något så innebär det ju inte att jag känner lust att köpa!
Möjligen kan man försvara det med att när man väl träffat någon och pratat med denne öga-mot-öga, så kan den personen efteråt läsa det cv som ligger på nätet. Då kanske man redan pratat om nyttan när man träffades… Så bra.
Men om nu någon vill googla på ett begrepp – typ: “jag får panik när jag ser en orm” så borde väl terapeuten som jobbar just med det skriva det på sin sajt: “Du som får panik när du ser en orm – ring mig, jag är fena på att hantera paniktillstånd”.
Hm, nu när jag gör om min sajt ska jag bli ännu bättre på detta själv!
Äntligen en bra bok om sociala medier!
Jag har med nöje läst den välskrivna “Marknadsföring och kommunikation i sociala medier” av Lena Leigert, www.kreafon.se, där hon på ett professionellt sätt får rett ut det mesta om sociala medier. Det är en rykande färsk ny upplaga med ett föredömligt pedagogiskt anslag, som både beskriver, utvecklar resonemang och exemplifierar. Upplägget sätter in de sociala medierna i ett sammanhang som är begripligt och dessutom beskriver dem på ett enkelt vis. Illustrationerna ger bra inramning och flyt i läsningen.
Dessutom är det inte en frälsningsbok (vilket jag personligen gillar).
Lena Leigert kan verkligen sitt område och måste tillskrivas gurustatus!
Bra är också upplägget och exemplen, samt de små ”monstren” som faktiskt företräder olika uppfattningar ang sociala mediers allmänna nödvändighet. Det är attraktivt att man som läsare presenteras med fakta, erfarenheter och exempel, parade med en smittande entusiasm inför att tänka i nya banor om kommunikation.
Den här boken borde vara föreskriven läsning i varenda styrelserum, särskilt i de organisationer där man fortfarande bär omkring memo i bruna mappar mellan avdelningarna… Även de som okritiskt anammat alla nya medier som finns, borde ta sig en funderare på sin strategi efter att ha läst boken.
Jag tror banne mig att jag själv inom kort kommer att aktivera mitt vilande twitterkonto!