Är svenskar inte nyfikna? Eller ens artiga?

Är svenskar inte nyfikna? Eller ens artiga?

Ack ack ack.

Häromdagen hade jag nöjet att prata med en skicklig designer av inredningsprodukter, nystartad. (Otroligt fina.) Hon berättade att hon inför Formex hade pratat med flera tänkbara kunder som lovat komma förbi hennes (dyra) monter, men aldrig dök upp. Hon såg dem i restaurangkön bredvid hennes monter, men de verkade inte ha en sekund över för att komma förbi och visa sitt intresse som de lovat.

Då frågar sig en intresserad människa – hur svårt kan det vara att
a) hålla det man lovat (eller för all del säga nej)?
b) komma förbi och uppmuntra en ny aktör på den egna marknaden?
c) hålla sig uppdaterad i sin bransch?
d) sköta sitt jobb som inköpare på ett företag?
e) vara artig mot en person som faktiskt visat intresse för dig som tänkbar kund?
f) våga titta utan att känna sig tvingad att köpa, bara kompetent?

Är det så illa att vi svenskar varken vågar sälja eller utsätta oss för ett eventuellt köp?
Varför inte mötas öga mot öga och småprata och se vart det leder…
Hur svårt kan det vara?